pay u not to look!

i väldigt ung ålder så blev jag mobbad för min näsa för mitt namn, att jag var ful och det ena och det andra. I korridoren blev jag kallade en massa olika namn. Detta gjorde så att jag bröt ihop. Varje dag som jag kom hem från skolan så satt jag i min säng och stor grät för jag tyckte att jag inte räckte till. Rektorn blev inblandad och allt. Jag fick en ursäkt av en av dem. Men alla de andra kommer jag aldrig att förlåta.

Och idag står jag här jävligt nöjd med mig själv. Och tycker att jag är snygg, trevlig och charmig. Och visar alla som en gång kallade mig massa namn att idag är jag så mycket bättre än dem.

Jag förstår verkligen inte hur folk kan må bra över att trycka ner folk. Att varje gång de får skrika "hora" "kroknäsa" eller liknande efter något så är det precis som om de får en sån egoboost.

Nu ser jag allt som avensjuka. Om någon skriker något efter mig eller kommenterar något här. Så tar jag helt enkelt förgivet att de själv har något problem som de måste jobba med. Det är också en stor anledning till varför jag har svårt att vara tajt med tjejer. Det känns som att det alltid är något tissel och tassel. Sen klarar inte många tjejer av mej heller bara för att jag har så stor personlighet och är väldigt självsäker. Men det är alla loser-girls som har gjort mig till den jag är idag "det som inte dödar dig, det gör det starkare"