waitnin' for nothing.

" Jag hade fastnat. Jag visste inte i vad, eller hur, men jag satt fast som en mus i en råttfälla och det kändes som att jag bara väntade på att ligga där och känna hjärtat sluta slå. Jag visste var jag ville, eller inte direkt, men jag visste att jag inte ville befinna mig i det här tillståndet. Många tror att jag tyckte livet var en fest. Men för mig var det istället en väntan på något jag inte visste det var.

Det fanns så mycket tankar om hur jag skulle ta mig ur det här. Det här som jag egentligen inte visste vad det var. Mycket tankar, men ingen ork till handlingar. När jag var ung kände jag mycket ångest. Ångest för livet och de uppgifter som det innebar. Ångest för att jag inte räckte till, och ångest för andra människors öden. Men nu var jag bara bedövad. Inte ens ångesten nådde fram till mig längre. Det var en känsla av hopplöshet. Att inte vara kär eller tillåta sig att bli älskad var en sak. Den här en helt annan. Att känna sig utan känslor överhuvudtaget måste vara den värsta känslan. Det är ett stadie i vilket man inte blir väckt. Man ligger och ruttnar utan att någon märker att något är fel. Pojkvän, vänner, familj. Men hur ska dom det… Man vet ju inte själv vad felet är, bara att såhär ska nog inte livet kännas. "

Källa: Anna Hibbs





Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0